Utforska Sveriges Natur
Kosterhavets nationalpark, som inrättades år 2009, är Sveriges första marina nationalpark och omfattar 38 878 hektar utanför Bohusläns kust. I Kosterhavets nationalpark finns både Atlantens salta vatten det bräckta vattnet från Östersjön, i form av strömmar som håller sig på olika djup.
Varje år tar nationalparken emot uppemot 90 000 besökare, varav en majoritet anländer under den varma årstiden. Här finns en omfattande fritidsbåtstrafik och det har blivit nödvändigt att inrätta särskilda skyddsområden för att bland annat sälar och sjöfåglar ska ha någonstans att vara ifred.
Området där vi idag hittar Kosterhavets nationalpark har med sin rikedom av säl, fisk och skaldjur under många tusen år varit en viktig plats för jakt och fiske för människor som levt i den här delen av landet. De äldsta spåren av bosättningar som vi känner till i det här området finns på Nordkoster. Dessa har varit svåra att datera exakt, men är antingen från den yngre stenåldern eller den äldre bronsålder.
Den nordliga gränsen för Kosterhavets nationalpark sammanfaller med gränsen mot Norge, och på andra sidan den gränsen tar den norska nationalparken Ytre Hvaler vid. Båda nationalparkerna invigdes samtidigt, den 9 september 2009, med kung Carl XVI Gustaf av Sverige och kronprins Haakon Magnus av Norge på plats. Precis som Kosterhavet är Sveriges första marina nationalpark är Ytre Hvaler Norges första.
Kosterhavets nationalpark ligger längs Bohusläns kust, i kommunerna Strömstad och Tanum i Västra Götalands län. Närmsta stad är Strömstad.
Av parkens 38 878 hektar är 38 404 hav. Parken sträcker sig från den inre skärgårdens yttre delar till Kosteröarna, men de stora öarna Nordkoster, Sydkoster och Ramsö är till stora delar exkluderade från nationalparken. Däremot är betydande områden på dessa stora öar skyddade i form av naturreservat.
Namnet Kosterhavet uppfanns år 2006 medan man förberedde instiftandet av nationalparken. Namnet inspirerades av redan existerande namn som Kosteröarna och Kosterfjorden. Vad det gamla ordet koster betyder är oklart, men det skulle kunna ha något att göra med fornordiskans kostir som betyder mat/kost. Koster skulle alltså kunna syfta på det rika fisket i området som gör att man får gott om mat att äta.
Kosterhavets nationalpark har ett kustklimat med svala somrar och milda vintrar. Jämfört med det svenska genomsnittet får parken lite nederbörd och många soltimmar. Under ett genomsnittligt år har Kosterhavet över 1800 soltimmar, en siffra som är en av de högsta i landet. Parken ligger i regnskugga bakom Sydnorges höga berg.
Bohusläns landskap, både inom och utanför Kosterhavets nationalpark, är ett sprickdalslandskap med branta steniga klippor. Det vi på fastlandet ser som bergstoppar bildar ute till havs öar, kobbar och skär. Mellan de steniga topparna ligger sandiga marker, såsom Långegärde, Kile, Röd och Brevik.
Totalt finns det ungefär 400 öar i Kosters skärgård, varav de största och högsta är Sydkoster (8 km², 45 m ö h) och Nordkoster (4 km², 58,8 m ö h) som i stort sett inte ingår i nationalparken.
I nationalparken är berggrunden i den inre skärgården och längs Bohusläns kust rödaktig granit, så kallad bohusgranit. Denna granit bildades för ungefär 1 000 miljoner år sedan. Kosteröarna, som ligger längre ut, består delvis av gnejs som bildades för ungefär 1 800 miljoner år sedan.
Under vattnet påminner landskapet mycket om det vi ser över vattnet; klippor som omgärdas av sandiga områden. Här finns också den viktiga Kosterrännan, en djup förkastning som i söder fortsätter genom Väderöfjorden och i norr anknyter till den Norska rännan. En del av Kosterrännan når inte fram till Norge utan löper istället längs den svenska gränsen, denna del kallas för Säcken.
Kosterrännans djupaste punkt, 247 meter ned, finner vid sydost om Ramsö. Som jämförelse kan nämnas att medeldjupet för Nordsjön är 94 meter. Att Kosterrännans djupaste punkt ”bara” är 247 meter ned beror på att det ligger så mycket sediment på botten. Skulle detta sediment spolas bort skulle djupet öka till 450 meter.
Det finns tre dominerande strömmar i området:
Havet i nationalparken är mycket artrikt och många av de arter som lever här kan inte överleva i andra svenska vatten eftersom de behöver en så hög salthalt.
Under vattnet hittar vi många olika naturtyper i Kosterhavets nationalpark, inklusive djupa hårdbottnar och områden med revbildande koraller. Kosterfjorden, inklusive Säcken, är en av få platser längs den svenska kusten som är riktigt djup. (Gullmarsfjorden är en annan.) Inom nationalparken finns också sådana miljöer som är typiska för den svenska västkusten i allmänhet, såsom grunda hårdbottnar och grunda mjukbottnar.
På de grunda bottnarna finns flera olika ekosystem av slag som vi även finner längs den svenska västkusten utanför parken, till exempel ekosystem som domineras av bandtång eller bankar av blåmusslor. På hårda grunda bottnar trivs makroalger och av de 375 makroalgarter som har identifierats i Sverige kan man hitta 248 stycken i Kosterhavets nationalpark. Till exempel växer stora skogar av Laminaria hyperborea här.
På de djupa bottnarna hittar vi bland annat arter som lilla piprensaren (Virgularia fmirabilis), kosterpiprensaren(Kophobelemnon stelliferum), elefantöra (Phakellia ventilabrum) och svampdjuret Geordia barretti.
Kosterhavets nationalpark är berömd för reven av ögonkorall (Lophelia pertusa).
I Säcken finns ett cirka 5 000 kvadratmeter stort korallrev där ungefär 300 kvadratmeter är levande. Länge trodde man att detta var det enda levande korallrevet i svenska vatten, men år 2013 upptäcktes ett levande korallrev nära Väderöarna.
Inom Kosterhavets nationalpark finns fyra döda korallrev: två i Kosterfjorden, ett i Grisbådarna och ett i Spiran. Det enda i Kosterfjorden ligger sydväst om Ramsö, medan det andra är beläget öster om Kosteröarna. Att själva korallerna är döda innebär inte att miljön är utan liv, tvärt om skapar reven utmärkta livsförhållanden för många olika marina arter.
Fiskebeståndet har förändrats rejält sedan 1970-talet. Då var Grisbådarna berömt för sina hajar och rockor, och sportfiskare plockade enkelt upp arter som torsk, kolja, sjötunga, bergtunga, rödtunga, rödspätta och marulk. Numera är det istället makrillen som dominerar, med vissa inslag av sill och havsöring.
Exempel på fiskarter som lever i nationalparken fast i mindre omfattning är pigghaj, slätrocka och den europeiska ålen.
Exempel på marina däggdjur som då och då siktas i Kosterhavets nationalpark är vikval, långfenad grindval, späckhuggare, vanlig tumlare och diverse delfiner.
Landarealen i nationalparken består huvudsakligen av kala berg eller berg som täcks av ett tunt lager växtlighet, till exempel lavar och mossor. Här finns också ljunghedar och barrskogar. Enen (Juniper communis) är vanlig. Cirka 600 arter av kärlväxter har identifierats inom nationalparken, bland annat blåsippa, slåtterfibbla och fjällkåpa.
En karta som bevarats från år 1936 visar att det på den tiden endast var några små områden nära Ekenäs på Sydkoster som var skogsbeklädda. Skogen har alltså ökat i omfång betydligt sedan dess.
De två största öarna här – Nordkoster och Sydkoster – är i stort sett undantagna från nationalparken, men vi anser det ändå värt att nämna att det finns lövskogar på dem.
I nationalparken finns en rejäl population knubbsäl. Knubbsälarna uppehåller sig huvudsakligen på några få öar och skär som därför har fått särskilt skydd så att sälarna inte ska bli störda. Det lever också gråsälar i parken, men de är betydligt färre.
Exempel på andra däggdjur som kan ses inom parkens gränser är mink, rödräv, hare, rådjur och älg. Rådjuren är så pass få att inavel är vanligt. Minken är en främmande art som introducerats i Sverige och som orsakar problem för häckande sjöfåglar i nationalparken genom att attackera deras bon. Minken jagas därför för att minska beståndet.
Ungefär hundra olika arter av sjöfågel har identifierats i nationalparken. Vissa bor här året runt, medan andra är flyttfåglar. Utöver dessa lever cirka 140 andra fågelarter inom parkens gränser.
Exempel på sjöfågelarter i nationalparken
Ejder | Mycket vanlig i parken året runt, men det finns extra mycket ejdrar här under våren och hösten, cirka 10 000 stycken. |
Roskarlen (Arenaria interpres) | Kosterhavet är enda platsen i Sverige där denna fågel övervintrar. |
Toppskarv | Mer än 1% av hela det europeiska vinterbeståndet uppehåller sig i parken. |
Skärsnäppa | Mer än 1% av hela det europeiska vinterbeståndet uppehåller sig i parken. |
Knipa (Buccephala clangula) | En betydande population finns i parken vintertid. |
Sjöorre | En betydande population finns i parken vintertid. |
Småskrake | En betydande population finns i parken vintertid. |
Kustlabben | En hotad art på västkusten. Mängden kustlabb har minskat rejält under de senaste 40 åren. |
Tobisgrissla | Häckar nära stranden. Bestånden har minskat inom parken på senare år, förmodligen för att den störs av båtlivet. Fågelskyddsområden där människor inte har tillträde är viktiga för dess överlevnad. |
Senaste kommentarer