Utforska Sveriges Natur
Utforska Sveriges Natur
Abisko nationalpark ligger söder om sjön Torneträsk i norra Lappland, vid det lilla samhället Abisko. På nordsamiska betyder Ábeskovvu ungefär ”skogen vid det stora vattnet”.
Abisko nationalpark, som inrättades redan år 1909, är idag den mest besökta i Norrbottens län. Ungefär 50 000 besökare anländer till Abisko varje år och den varma årstiden är högsäsong.
Totalt omfattar Abisko nationalpark ungefär 7 700 hektar och inkluderar en turiststation.
Abisko nationalpark inrättades år 1909 tillsammans med de åtta andra nationalparker som ingick i den första omgången svenska nationalparker.
Syftet med inrättadet av Abisko nationalpark var att ”att bevara ett område med högnordisk fjällnatur och som minnesmark för vetenskaplig forskning”. Det fanns också en förhoppning om att området skulle bli populärare som friluftsområde. Redan år 1902 hade Svenska turistföreningen anlagt en liten turiststation vid Malmbanan i Abisko.
Abisko nationalpark utgörs av ett område som startar vid den södra stranden av Torneträsk och löper cirka 10 km in mot högfjällen. Det är en grund dalsänka som avgränsas av fjällmassiv i söder och väster, och av Torneträsk i nordöst. En liten del av Torneträsk ingår dock i nationalparken, liksom holmen Abiskusuolu. Vad gäller fjällen så ligger fjälltopparna Nuolja och Slåttatjåkka båda inom nationalparken.
Totalt omfattar Abisko nationalpark ungefär 7 700 hektar, varav 3 900 hektar är fjällbjörskog och 2 800 hektar är kalfjäll. (Gränsen mellan skog och kalfjäll går i detta område på en höjd av 650 – 800 meter över havet, beroende på läge.) De återstående tusen hektaren är till stor del vatten. I södra delen av Abisko nationalpark ligger till exempel sjön Abiskojaure, och från Abiskojaure till Torneträsk rinner vattendraget Abiskojåkka genom dalsänkan. Strax innan mynningen går vattenströmmen genom en 20 meter djup kanjon med mycket branta väggar.
Abisko nationalpark ligger cirka 25 mil norr om polcirkeln och här råder midnattssol under några veckor kring sommarsolståndet. På vinter är det några veckor kring vintersolståndet som solen aldrig når över horisonten, inte ens mitt på dagen. När solen ligger nära under horisonten får man dock ett gryningsljus som gör att det inte är helmörkt ute.
Abisko nationalpark är en bra plats för norrskensspaning eftersom mängden ljusföroreningar är så låg. Under de mörka vinternätterna kan man få se spektakulära norrsken här.
Bergarterna i Abisko nationalpark lyftes upp ur det gamla Atlantiska havet för 400 miljoner år sedan och sköts mot öster när fjällkedjan bildades. Urberget ligger i detta område begravt hundratals meter under markytan.
På det stora hela är berggrunden i Abisko nationalpark rik på kalk, vilket påverkar floran.
Berggrunden i Abisko består huvudsakligen av hårdskiffrar som är täta och resista mot vittring. Betydande kalkstensstråk och inslag av grafitskiffer förekommer också.
I söder dominerar amfibolit (hornbländegnejs) som är en hård svart eller grönsvart metamorf bergart. Fjällmassiven i väster består däremot till stora delar av glimmerskiffrar och fylliter som är tämligen lättvittrade.
Den som är intresserad av Abiskos geologi kan med fördel besöka Abiskojåkkas kanjon eftersom man där tydligt kan se de olika lagren.
I vissa delar av Abisko nationalpark växellagrar hårdskiffrarna med bland annat gulvit dolomit. Denna dolomit är även känd som abiskomarmor, och förr skedde en viss småskalig brytning av den längs Abiskojåkkas kanjon.
Hela Torneträskområdet, inklusive Abisko nationalpark, har ett klimat som är mer maritimt än de delar av fjällkedjan som ligger söder och norr om detta speciella området. Att området är mer maritimt innebär att vintrarna inte blir lika hårda och att somrarna håller sig svalare. Det är framförallt Torneträsks stora vattenmassa, och områdets topografi med dalgången mot Atlanten i väster, som har skapat detta mer maritima klimat.
Med en genomsnittstemperatur på +11 °C är juni årets varmaste månad i Abisko nationalpark. Januari är den kallaste, med en genomsnittlig temperatur på -12 °C.
Västanvinden dominerar, precis som i resten av fjällkedjan.
Den genomsnittliga årsnederböden i Abisko nationalpark med omnejd är cirka 300 mm. Detta är lägre än i resten av Sverige. Att det här området får så lite nederbörd beror på att fuktig luft som driver öster ut från Atlanten tvingas upp vid fjällkedjan och kyls av, och faller ned i form av nederbörd på den västra sidan av fjället. När luften väl når den östra sidan av fjällkedjan där Abisko ligger finns det knappt någon fukt kvar som kan bli till nederbörd.
Detta innebär i sin tur att himlen ofta är molnfri över Abisko nationalpark – detta är faktiskt en av landets allra soligaste platser.
Trots den låga årsnederbörden är Abisko ett tämligen snörikt område, eftersom kraftiga vindar blåser dit snö från de omgivande fjällen. Ungefär 45% av all nederbörd i nationalparken faller i form av snö, och snömedeldjupet är ungefär en halvmeter.
De högre fjällområdena i nationalparken får mer nederbörd än låglandsområdena och dalgångarna. Allra mest nederbörd får de västligaste fjällen.
Abisko naturvetenskapliga station har mätt temperaturen i området sedan år 1913. Under den perioden har medeltemperaturen ökat, så att den numera ligger över 0 °C. Permafrosten börjar släppa taget om de låglänta områdena och palsarna tinar. (En pals är en upphöjning i en myr. Exakt hur palsar uppstår är oklart, men det beror troligen på att vatten i myrens torv fryser till och pressar torven uppåt. Palsar förekommer på myrar där det är -10 °C eller kallare under minst fyra månader per år.)
Jämfört med de gamla mätningarna kan vi också se att den årliga nederbördsmängden i Abisko nationalpark har ökat, att isläggningen i sjöarna inträffar allt senare under vintersäsongen och att fjällbjörkskogen kan överleva på allt högre höjd. Vegetationens ökade utbredning uppåt är dock inte nödvändigtvis kopplad till den högre temperaturen och ökade nederbörden, utan kan också vara ett resultat av att det finns färre betande djur i området än tidigare.