Flora

Av de cirka 7 700 hektar som utgör Abisko nationalpark är det ungefär 3 900 hektar som är fjällbjörkskog, resten är huvudsakligen kalfjäll eller vatten. Hur högt upp fjällbjörkskogen når i parken varierar mellan 650 meter över havet till 800 m ö h beroende på om det är en norrsluttning eller sydsluttning. Även ovanför denna gräns kan det hända att man stöter på enskilda björkar i skyddade lägen, men inte så många och så tätt att det räknas som ett skogslandskap.

Under 1950-talet drabbades området av ett så omfattande angrepp av fjällhöstmätarens larver att stora delar av nationalparkens fjällbjörskog blev kalläten. Av detta syns fortfarande spåren i form av stora mängder döda och murkna björkar.

Fjällbjörkskogen

Fjällbjörkskogen i Abisko nationalpark kan delas in två olika naturtyper: hedbjörkskog och ängsbjörkskog. Hedbjörkskogen dominerar i området.

Hedbjörkskogen växer där marken är mager och torr. Björkarna växer glest och varje enskilt träd har ofta flera stycken stammar. På marken hittar vi inte någon stor artrikedom av växter. Kråkbär, lingon och vissa andra risbuskar kan leva här, liksom örter som skogstjärna, lappspira och linnea. Där snödjupet är som störst under vintern gynnas blåbärsriset.

Ängsbjörksogen hittar vi där marken är fuktigare och mer näringsrik, bland annat på Slåttatjåkkas och Nuoljas sluttningar. Här är björkarna kraftigare än i hedbjörkskogen och brukar inte dela upp sig i flera stammar. På marken är artrikedomen större. Exempel på förekommande örter är de högvuxna smörbollarna, toltan och fjällkvannen.

Tallskog

Så långt norr ut som Abisko nationalpark ligger brukar tallen inte trivas på hög höjd, men i området där Kårsajåkka tömmer sig i Abiskojåkka växer en tallurskog.

Det går också att stöta på enstaka smågrupper av tallar på gynnsamma platser i andra delar nationalparken, men de blir aldrig dominerande nog för att det ska räknas som en tallskog utan de utgör bara små pitoreska avbrott mot fjällbjörkskogen.

Tallarna i Abisko nationalpark är kvarlevor från en epok då klimatet var varmare i det här området och tallen var mer spridd här. Om vi går in i en varmare epok igen kan det hända att tallen återigen börjar breda ut sig.

Örter

Här är några exempel på örter som man kan stöta på inom Abisko nationalpark.

Lappfela (även kallad lappyxne) är en liten orkidé som ingår i släktet nattvioler. I Sverige återfinns den endast i Abisko nationalpark. Det vetenskaliga namnet på arten är Platanthera obtusata. Precis som alla andra svenska orkidéer är den fridlyst.

Fauna

Fåglar

Det finns gott om fågelarter i Abisko nationalpark, och inte bara typiska fjällarter utan även andra. Den vanligaste rovfågenl är stenfalken, som är Europas allra minsta falk. Kungsörn förekommer också i nationalparken.

Här är några exempel på fåglar som man kan få se under ett besök i Abisko nationalpark:

• Nordsångare
• Bergfink
• Järnsparv
• Blåhake
• Rödhake
• Gråsiska
• Trädgårdssångare
• Grönbena (på öppna rismyrar och hedar)
• Gluttsnäppa (på öppna rismyrar och hedar)
• Småspov (på öppna rismyrar och hedar)
• Bläsand (i små sjöar)
• Vigg (i små sjöar)
• Knipa (i små sjöar)
• Fjällpipare (på kalfjället)
• Fjällripa (på kalfjället)
• Snösparv (på kalfjället)

För den fågelintresserade rekommenderas Abiskojåkkas delta som är en viktig fågellokal, särskilt för sjöfågel. Man kan dock inte besöka deltat under försommaren för då råder besöksförbud får att fåglarna ska få vara helt ifred.

Däggdjur

I Abisko nationalpark lever bland annat fjällämmel, hermelin, mård, ekorre och diverse andra små gnagare.

Älgen är vanligt förekommande.

Större rovdjur som lodjur, järv och fjällräv förekommer bara tillfälligt.

Björnar är en ovanlig syn här, men det händer i enstaka fall att en björn korsar nationalparken när den är på väg från ett område till ett annat.